Röjar-Ralf längtar efter att vara lika omtyckt som sitt spels perfekta hjälte – Fixar-Felix. Problemet är att ingen tycker om en skurk. Men de älskar hjältar… så när ett nytt modernt spel dyker upp där tuffingen Sergeant Calhoun har huvudrollen ser Ralf sin biljett till hjältedom och lycka. Han smiter in i spelet med en enkel plan – att vinna en medalj – men snart har han förstört allt, och av misstag släppt lös en dödlig fiende som hotar alla spel i spelhallen. Ralfs enda hopp är Vanilja von Sockertopp, en ung bråkstake från ett bilracingspel, som kanske kan vara den som lär Ralf hur man blir en snäll kille. Men kommer han i tid att inse att han är tillräckligt bra för att bli hjälte – innan det är ”Game Over” för hela spelhallen?
Jag har velat se denna film sen första gången jag hörde talas om den. Sen efter lite trailers så blev jag inte lika sugen på den. Men jag såg den i alla fall för den handlar ju om tvspel. Till en början så är filmen riktigt mysig och många välkända spelkaraktärer visar upp sig. Men efter bara 30-40 minuter så försvinner allt sånt och kvar blir påhittade karaktärer och spel vilket inte är lika kul för den insatta. Wreck it Ralph påminner väldigt mycket om Toy Story filmerna där karaktärerna har sina egna liv när inte människorna är i närheten. Jag vill verkligen tycka om denna filmen men den tappade så himla mycket fart efter kanske 40-50 minuter och fick inte upp farten förens mot slutet vilket var lite tråkigt. Hoppas uppföljaren blir bättre och innehåller mer av de välkända karaktärerna.
Först tog de hans dotter Nu kommer de efter honom Den före detta CIA-agenten Bryan Mills (Liam Neeson), räddade för ett år sedan sin dotter från en brutal trafficking- maffia. Men ingenting glöms och ingenting är förlåtet, Bryans förflutna gör sig påmint och de mord han tvingades begå för att rädda sin dotter måste sonas. I ett försök att återförena familjen bjuder han sin ex-fru Lenore och dottern Kim på en välbehövlig semester till Istanbul. Men där befinner sig också fadern till en av de mördade kidnapparna, fast besluten om att utkräva hämnd för sin sons död och utplåna hela familjen Mills.
Första Taken filmen tycker jag är riktigt bra. Mina förväntningar på Taken 2 var därför högt ställda men sänktes när jag hörde att den inte var så bra av lite folk. Men jag gav den givetvis en chans men oturligt nog så hade de rätt. Mitt största problem jag har med denna film är att filmen saknar en bra handling. Den känns lite väl simpel och lik första filmen. Men det finns en del sköna scener ändå. Ingen katastrof till film men långt ifrån så bra som första filmen är.
Svenska Malik Bendjellouls dokumentär är en otrolig berättelse om en musiker som upptäcktes i Detroit på 60-talet, och väntades bli sin generations absolut största. Istället gick han under jorden, det ryktades till och med om självmord, men ett bootlegex av hans album dök upp i Apartheidregimens Sydafrika där han blev ett enormt fenomen. Vinnare av Publikpriset för bästa dokumentär och Juryns specialpris för bästa dokumentär i Sundance.
Jag ser väldigt sällan på dokumentärer men denna blev jag lite intresserad av efter att jag sett på guldbaggegalan. När jag sett på Guldbaggegalan var det bara att se denna filmen och jag blev inte besviken. Det som är så häftigt med denna musikdokumentär att även om jag inte gillar musikstilen så höll dokumentären mig nyfiken hela vägen till slutet. Jag fick även gåshud i slutet av dokumentären. Vill verkligen rekomendera denna film till alla som vill se något inspirerande.
Heather Mason och hennes pappa har länge varit på flykt och alltid ett steg före farliga styrkor som hon inte helt och hållet kan förstå. Nu på Heathers 18-årsdag förutom att hon plågas av hemska mardrömmar och av hennes fars försvinnande, upptäcker Heather att hon inte är den person som hon trodde att hon var. Upptäckten leder henne ännu djupare in i en demonisk värld som hotar att fängsla henne för evigt.
Jag och Patrik så denna film igår och jag måste säga att jag blev positivt överaskad. Jag har mest hört att filmen ska vara kass så jag förväntade mig det. Men som sagt så blev jag positvit överaskad. Det som gjorde att jag gillade filmen var att den var så pass lik spelen och i synnerhet Silent Hill 3 till utseende. Som skräckfilm så var den inget skrämmande men som tvspelsfilm så tycker jag de har gjort ett mycket bra jobb dock så var första halva var något bättre än andra halvan av filmen. Det som är roligt med både denna och första Silent Hill filmen är ju alla monster som har sin förankring i spelen.
