Det var nu ett tag sedan som jag klarade av nya Tomb Raider till xbox360. Men har inte tagit mig tid att skriva något om det. Spelet släpptes i början av Mars och är ett av de bästa äventyrsspelen jag spelat. Mitt sug på spelet började när det visades upp på E3 för snart 2 år sedan och jag blev riktigt sugen på denna genre. Tyvärr så har Xbox 360 ett dåligt utbud av denna sortens spel så jag köpte mig då en PS3:a för att få ta del av Uncharted spelen som nu nya Tomb Raider har tagit en hel del inspiration utav. Men förutom Uncharted spelen så finns det även lite Batman Arkham Asylum vibbar.
Jag har aldrig fastnat för Tomb Raider innan trots en del försök med tidigare spel i serien. Men nu tillbaka till detta spel som är en föregångare till alla tidigare spel. Man får följa Lara Croft på hennes första riktiga stora uppdrag med en besättning på fartyget Endurance. Uppdraget är att hitta en gammal Japansk kungadöme kallat Yamatai. Men båten förliser i ett oväder och det är här spelet börjar med att man ska leta upp sina vänner och ta sig levande från den hemsökta ön.
Grafiskt så är spelet riktigt snyggt och animationerna är även dem välgjorda
Lara Croft är både coolare och mer sårbar än någonsin i början och inte någon skjutgalen bimbo med silikon bröst. Den "nya" Lara känns mycket mera verklighetstrogen även om hon tål en hel del under sin resa på ön. Upplägget i spelet är mycket mer linjärt än tidigare spel men det finns lite ytor i spelet som går att utforska efter skatter eller bråte som man se kan förbättra sina vapen med. Spelets bästa och första vapen är en pilbåge vilket känns både kul och brutalt att skjuta med. Tyvärr så reagerar inte vissa fiender på att de fått en pil i knät utan springer som vanligt runt tills man får ge det dödande skottet. Detta kunde gjorts aningen bättre men är ändå ett litet klagomål på ett riktigt stabilt äventyr med en hel del hemligheter.
Sorry för den dåliga uppdateringshastigheten här. Jag har tänkt skriva om lite ditten och datten men har bara inte blivit av. Förhoppningsvis så blir jag bättre nu när jag skaffat mig en egen Laptop nu efter mycket tjat om att jag skulle göra det. Igår vart det förfest i skara hos Patrik och Mia och ikväll väntas det fest hos oss. Så förhoppningsvis så kan jag bjuda på lite roliga kort från helgens bravader imorn. Nu är det snart dags att gå till jobbet.
Det var ett bra tag sedan som jag klarade Far Cry 3 nu och det var ett av mina favorit spel förra året. Handlingen var väl inget att hänga i granen men vad gör det när det spelmässigt var så roligt att spela. Spelet handlar om att man åker till en övärd med sina vänner för partaj och äventyr men tyvärr så blir man tillfångatagen av ett gäng pirater på ön. Som tur är så lyckas man smita där ifrån och får hjälp av urinvånarna som i sin tur vill ha hjälp med att krossa piraternas planer. Hade det inte varit för piraternas ledare Vaas som är en briljant karaktär så hade handligen känts riktigt tråkig. Nu vill man spela huvuduppdragen för att få se mer av denna grymma karaktär.
Det finns väldigt mycket att göra i spelet. Dels så kan du köra huvuduppdragen men också jaga djur, ta över piraternas utposter, köra olika race, sidouppdrag eller bara leta efter skatter. Denna variation gjorde att man aldrig tröttnade utan man ville hela tiden testa nya saker och gå upp i nivå med sin karaktär.
Grafiskt så ser spelet riktigt bra ut och även om man borde spela spelet på PC för att få ut all grafik så gjordes spelet väldigt bra till konsol också. Ljudmässigt så höll det också hög klass förutom vissa röstskådisar som lät likadant fast det var olika karaktärer man träffade på ute i djungeln. Det ända riktigt stora minuset jag kan se med spelet är co-op delen. Den var fruktansvärt buggig och enformig. Det är alltid kul att kunna spela Co-op i spel men i detta spel kunde det ha kvittat eftersom alla banor gick ut på samma sätt. Skjut fienderna, håll positionen tills mätaren är klar och sen döda lite fler fiender. Bana klar.
Gillar man fria spel som Just Cause, Skyrim och Crysis så kan jag varmt rekommendera detta spel.
Bruce Willis är tillbaka som allas vår actionhjälte John McClane. Även den här gången hamnar den hårdnackade New York-polisen på fel plats vid fel tillfälle, efter att ha rest till Moskva för att hjälpa sin son Jack . John och Jack har inte ett helt okomplicerat far- och son-förhållande, och det faktum att Jack är minst lika envis som sin pappa förenklar inte saken. Men med Moskvas undre värld efter sig och med tiden emot sig för att stoppa ett krigsutbrott, måste de trots detta samarbeta och två McClanes visar sig vara en svårslagen kombination.
Det var nu en månad sedan som jag och Åsa gick och såg denna film på bio. Så jag tyckte det var bäst att skriva vad jag tycker om den nu(bättre sent än aldrig). Förra filmen tyckte jag väldigt mycket om trots att de finns många som inte gjorde det. Så för att jag blev så positivt överaskad av förra filmen så var mina förväntningar på denna ganska så höga. Tyvärr så lyckas inte denna film att komma upp i samma klass som de andra Die Hard filmerna. Det är en helt okej actionfilm men inte lika bra som föregående filmer. John McClane som karaktär är fortfarande rolig trots något uttjatade repliker i filmen. Jai Courtney som spelar sonen funkar rätt bra in i filmen men även han känns inte lika bra som någon annan birollskaraktär från de tidigare filmerna. Gillar man Die Hard rullarna så ska man se denna film men förvänta dig inget utöver det vanliga.
