Wolfenstein är en gammal spelserie som kom till datorerna redan 1981 och banade väg till vad idag är den populäraste genren FPS. Det har kommit flera Wolfenstein spel under åren med blandad kvalité. Detta spel är utvecklat av Svenska Uppslala studion Machine Games som är deras debut spel. Även om Machine Games består av många rutinerade spelmakare. The New Order är en alternativ vision om att Nazisterna har vunnit andra världskriget och tagit över stora delar av västvärlden. Givetvis finns det rebellgrupper som gör det mesta för att vinna tillbaka sina liv. Det är en mörk historia men ändå en intressant tanke om vad som skulle kunna hända om detta skedde.
Här ovan ser man hagelbrakaren som har uppgraderats med kulor som studsar på väggarna.
Efter en seg start på spelet när man kryper i skyttegravar och skjuter men tråkiga andra världskriget vapen så stormar man ett slott för att göra slut på General Wilhelm "Deathshead" Strasse men detta går inte riktigt som planerat och det slutar med att man hamnar på psyket och sitter där medans nazisterna tar över världen. Efter denna introsekvens så börjar spelet ta fart och sen väntas det action och blod i flera timmar framöver.
General Wilhelm "Deathshead" Strasse en ärrar nasse som vill göra massa otäcka tester på människor
En sak med spelet är att man gått tillbaka till healthpacks istället för regenerarad hälsa vilket gör att man får spela lite annorlunda än vad man är van vid vilket är en frisk fläkt när alla spel regenrerad hälsa. En annan grej med spelet är att man kan smyga sig igenom stora partier vilket jag tänkte skita i från början men detta gör också att man spara både liv och ammunition som alltid är bra att ha när det väl brakar loss.
Det är gott med blod i spelet här skjuts det på psyket.
Grafiskt så ser spelet riktigt fint ut och har en hel del sköna karaktärer även om det är väldigt förutsigbara. Jag gillade spelet väldigt mycket trots vissa moment som man blev riktigt förbannanad på men efter några försök så kommer man förbi även de jävligaste ställena. Jag spelade på PS4 och jag tror faktiskt man ska spela på PC eller någon av de nya konsollerna så man får ut det mesta av spelet i alla fall på den grafiska biten. Storyn varar i ca 14 timmar vilket jag tycker är väldigt långt för att vara ett FPS nu förtiden.
Efter att ha tagit sig igenom high school (två ganger), står poliserna Schmidt och Jenko inför stora förändringar när de beger sig undercover på ett lokalt college. Men när Jenko möter en tvillingsjäl i skollaget, och Schmidt infiltrerar den bohemiska konstscenen, börjar de båda snart ifrågasätta sitt partnerskap. Nu måste de inte bara lösa fallet, utan även fundera över ut om de ska kunna behålla en mogen relation.
Om dessa två övermogna pojkar bara lyckas ta steget från studentliv till vuxenliv, kanske college kan visa sig vara det bästa som hänt dem.
Första 21 Jump Street som kom 2012 gillade jag sådär mycket men ska ge den en andra chans någondag då jag gillade 22 Jump Street rätt mycket ändå. Mina förväntningar var inte de högsta men jag tänkte att det att den kunde ge några goda skratt och det gjorde den. Mycket referenshumor och slapstick humor som jag gillar. Filmens handling är inget att hörra för direkt men vad kan man begära av en simpel action komedi. Sevärd film men kanske inte biovärd om man vill ha något mer än några skratt och lam action. Men i slutändan så får det bli en stark 7:a i betyg.
I en nära framtid har Jorden invaderats och mänskligheten är utsatt för ständiga attacker som inte någon armé i världen kan stå emot. Major William Cage är en officer i USAs armé, som aldrig tidigare varit ute i strid och som plötsligt befinner sig mitt i en pågående eldstrid. Cage blir dödad inom ett par minuter men befinner sig oförklarligt i en tidsloop och genomlever samma brutala krig om och om igen, han strider och dör bara för att vakna, strida och dö igen. Men för varje gång lyckas Cage tillsammans med Special Forces-soldaten Rita Vrataski ta sig ett steg närmare att besegra fienden.
Förra veckan så var jag och såg på denna nya Sci-Fi rulle med Tom Cruise och Emily Blunt i huvudrollen. Jag visste på förhand inte så mycket om filmen utan hade bara sett en trailer av den i våras. Så jag gick in i biomörkret med mina Popcorn och inga förbestämda slutsatser. Denna sinnes stämning är den bästa man kan ha när man ska kolla på film och gjorde säkert att jag uppskattade filmen desto mera. En intressant rulle som jag varmt rekomederar dock lite för tamt slut men så brukar det ju vara med sådana här filmer. Det var även kul att se en så novis Tom Cruise som han är i början av filmen vilket inte är så vanligt i hans fall.
Den ultimata X-Men-ensemblen slåss för sin överlevnad över två tidsepoker i X-MEN: DAYS OF FUTURE PAST. Alla karaktärer från originaltrilogin går samman med sina yngre jag från X-MEN: FIRST CLASS i en kamp där de måste ändra det förflutna för att rädda vår framtid.
I Torsdags så var jag, Heimar och Linus på Bio och såg den senaste X-Men filmen och jag blev inte besviken trots allt gott förhands snack som man har hört om filmen. Jag var lite orolig att filmen skulle bestå av massvis med action och dataeffekter men som tur var så var det inte så mycket som jag befarande vilket var riktigt bra. Sen så gillade jag 70 tals temat som tillförde en hel del intressanta och roliga scener. Detta kommer absolut bli ett Bluray köp sen när den kommer ut. Det ända jag kan klaga på med filmen är att 3D effekter inte tillförde något och att framtidsscenerna kändes väldigt töntiga. Sen så hade jag gärna velat se Quicksilver mer i filmen för han var en grym rolig karaktär. Men annars så var det den bästa X-Men filmen jag sett.
