Darkoo

Spel, Film och annat som förgyller tillvaron

Singularity

Kategori: Spel Recensioner

Idag har jag inte haft så mycket att göra så därför passade jag på att spela klart Singularity. Året är 1951 och ryssarna får panik av att USA har atombomen. Så de bestämmer sig för att fixa något ännu brutalare. Ämnet E99 upptäckts men vissa problem händer. Katastrofen är ett faktum. 50 år senare så åker några amerikanska soldater till Kotorga 12 där exprimenten med E99 utfördes.
Efter en krashlanding så träffar man på en man som var med och upptäckte TMD som gjorde att man kunde tillbaka i tiden och lite annat. Det blir nu upp till en själv att åka tillbaka och stoppa allt med E99 innan katastrofen händer.

Med TMD mekaniken kan du föräldra dina motståndare så de blir skelett.

Singularity börjar lite som Bioshock där allt är lite små läskigt och stämningsfullt. Sen går Singularity vidare till en blanding mellan skräck, action och problemlösning. Det funkar rätt så bra men jag tycker att mutantfienderna är väldigt tråkiga att slåss emot. När man möter soldater så är det skoj men då känns de mer som kanonmat.

Grafiskt så är Singularity snyggt men grafiken känns och lite stel. Det känns lite som att se men inte röra. Vapena har ett rätt så skönt tryck i sig vilket är ett plus. Ljudet är också det helt okej men inget utöver det vanliga. En negativ sak med spelet är att det inte finns undertexter vilket gör det svårt att förstå vad vissa personer säger ibland.

Kontrollen funkar bra men det finns en hel del funktioner som jag tycker man kunde flytta på kontrolllen eller skrotat helt. Så hur sammanfattar man nu detta spel. Det är en blanding mellan Bioshock, Half Life 2 & Wolfenstein. Det kunde gärna fått vara mer soldater att kriga mot och mindre mutanter för min del.

BETYG
Grafik 8 av 10
Ljud 8 av 10
Kontroll 8 av 10
Hållbarhet 7 av 10

Kommentarer


Kommentera inlägget här: