När första Diablo kom ut till PC 1996 så hade jag en demoversion av spelet som jag spelade om och om igen eftersom banorna var regenererade varje gång. Vilket gjorde att spelomgångarna aldrig blev exakt lika. Detta gjorde att jag verkligen fastnade för Diablo och sen några år senare så dök Diablo 2 upp. Då var allt större och mer välgjort men jag saknade enkelheten från första spelet. Sen så kom Diablo 3 många år senare och jag testade det först på Xbox 360 när Patrik köpte det. Nu har Ultimate Evil utgåvan släppts vilket innebär att man får expansionen Reaper of Souls. Denna version har optimerat spelet en del och den nya hjälten Crusader som jag testade är riktigt skoj och sjukt bra karaktär.
Jag spelade spelet på mitt PS4 och jag såg ingen direkt skillnad på grafiken från xbox 360 versionen men vad spelar det för roll. Grafik är ju inte allt så länge man har en bra spel. Det som gör Diablo spelen så bra är att Blizzard kan det där med att låsa fast spelarna. Man kan sitta en stund med spelet sen så tröttnar man. Men så fort man börjar tröttna så hittar man något nytt vapen eller armor som gör att lusten kommer tillbaka. Detta hände mig flera gånger under spelet och när man hade tänkt stänga av så får man den där sällsynta grejen att man fortsätter lite längre än vad man först hade tänkt sig.
Spelet består av 5 olika akter och de flesta är rätt så trista och historian i spelet är ju inget direkt komplicerat eller intressant. Det gäller i enkelhet att sätta stoppa på för ondskan i världen så som de andra Diablo spelen.
Men summa sumarum så har jag haft det kul med spelet som man kanske bör spela på en svårare svårighetsgrad än vad jag gjorde då jag spelade spelet på Normal.Sen så blir ju spelet lite roligare om man spelar men en vän eller fler så blir det inte riktigt lika enformigt och ensamt.
PLUS/MINUS
+Beroendeframkallande
-Enformigt
Det var väldigt längesedan som jag klarade av Watchdogs till Ps4 nu men här kommer i alla fall min recension av spelet. Watchdogs handlar om hackaren Aiden Pearce som alltid livnärt sig på att hacka åt andra personer och för sitt eget bästa detta skapar givetvis att han skaffar sig en hel del ovänner så tillslut så finns det ett pris på hans huvud men något går fel när han ska dödas och hans systerdotter dör i en bilkrasch istället och det blir nu upp till Aiden gå på en hämdresa.
Solnedgångar är alltid awesome
Watchdogs utspelar sig i Chicago och det är väldigt vackert på sina ställen. Tyvärr så är inte Chicago lika intressant som t.ex New York eller Kalifornien som man spelar i Grand Theft Auto serien. Watchdogs och GTA är väldigt lika men det som gör Watchdogs någorlunda unikt är ju hacking mekaniken som dock är lite för simpel vilket gör att man bara trycker på en knapp för att stoppa trafikljus, ta över övervakningskameror och så vidare. Visst hade det vara jobbigt om det var svårare att hacka allt men nu känns det inte som om man hackar på riktigt utan bara krycker på just en knapp och allt bara händer.
Eld och Rökeffekterna är riktigt snygga i watchdogs
Under mina timmar med spelet så hade jag ända väldigt kul med spelet trots vissa buggar och dålig bilfysik. Jag fattar inte hur bilfysiken kunde bli så dålig då gänget bakom Driver San Fransisco har hjälpt till med denna del av spelet. Aiden som karaktär är lite träig och det sägs att man ska få spela som en helt annan karaktär i uppföljaren. Eldstriderna så bryter ut då och då hade jag väldigt kul med då man både kan använda sin mobil till att hacka saker så de exploderar och drar med sig några fiender. Detta gör att striderna blir lite annorlunda mot exempelvis GTA.
Alla karaktärer i spelet kan man scanna och läsa om på mobilen. Den här killen gillade alltså Rayman
Det finns lite olika sysslor man kan göra när man inte vill gå på huvuduppdragen och det kan vara t.ex Poker, schack, dricktävling eller olika digitala drippar som i ärlighetens namn är rätt tråkiga och förstör lite för realismen. Känns som jag bara klagar på spelet men jag hade ändå rätt kul med det.
Alla bilder är egentagna direkt från min PS4:a
Plus/Minus
+Intressant hämdhistoria efter några kapitel
+Snyggt
+Sköna eldstrider
-Bilfysiken
-Aiden Pearce
Wolfenstein är en gammal spelserie som kom till datorerna redan 1981 och banade väg till vad idag är den populäraste genren FPS. Det har kommit flera Wolfenstein spel under åren med blandad kvalité. Detta spel är utvecklat av Svenska Uppslala studion Machine Games som är deras debut spel. Även om Machine Games består av många rutinerade spelmakare. The New Order är en alternativ vision om att Nazisterna har vunnit andra världskriget och tagit över stora delar av västvärlden. Givetvis finns det rebellgrupper som gör det mesta för att vinna tillbaka sina liv. Det är en mörk historia men ändå en intressant tanke om vad som skulle kunna hända om detta skedde.
Här ovan ser man hagelbrakaren som har uppgraderats med kulor som studsar på väggarna.
Efter en seg start på spelet när man kryper i skyttegravar och skjuter men tråkiga andra världskriget vapen så stormar man ett slott för att göra slut på General Wilhelm "Deathshead" Strasse men detta går inte riktigt som planerat och det slutar med att man hamnar på psyket och sitter där medans nazisterna tar över världen. Efter denna introsekvens så börjar spelet ta fart och sen väntas det action och blod i flera timmar framöver.
General Wilhelm "Deathshead" Strasse en ärrar nasse som vill göra massa otäcka tester på människor
En sak med spelet är att man gått tillbaka till healthpacks istället för regenerarad hälsa vilket gör att man får spela lite annorlunda än vad man är van vid vilket är en frisk fläkt när alla spel regenrerad hälsa. En annan grej med spelet är att man kan smyga sig igenom stora partier vilket jag tänkte skita i från början men detta gör också att man spara både liv och ammunition som alltid är bra att ha när det väl brakar loss.
Det är gott med blod i spelet här skjuts det på psyket.
Grafiskt så ser spelet riktigt fint ut och har en hel del sköna karaktärer även om det är väldigt förutsigbara. Jag gillade spelet väldigt mycket trots vissa moment som man blev riktigt förbannanad på men efter några försök så kommer man förbi även de jävligaste ställena. Jag spelade på PS4 och jag tror faktiskt man ska spela på PC eller någon av de nya konsollerna så man får ut det mesta av spelet i alla fall på den grafiska biten. Storyn varar i ca 14 timmar vilket jag tycker är väldigt långt för att vara ett FPS nu förtiden.
Mario spelen är alltid kul att spela och är ett av få spel som även Åsa vill spela vilket är väldigt kul. Det var ganska längesedan som vi klarade detta till 3DS men här kommer i alla fall mina intryck av spelet. Till en början så har Princessan Peach blivit kidnappad igen av Bowser och det är upp till Mario att rädda henne. Detta känns igen sen barndomen vilket börjar bli aningen tjatigt men Mariospelen är ändå väldigt charmiga. Tyvärr så känns detta inte så nyskapande som tidigare Mariospel. Det ända nya med detta spel är att man ska samla på sjukt mycket mynt som egentligen inte fyller någon större funktion.
New Super Mario Bros Wii var/är riktigt kul när man spelar tillsammans och denna funktion finns även i 3DS versionen men eftersom jag inte har någon nära vän som har en 3DS så fick vi spela varannan bana själva vilket inte blir lika skoj som att spela tillsammans samtidigt.
Grafiskt så ser det riktigt trevligt ut men enkelt utan några direkta nyheter. Sen så var 3D funktionen helt meningslös så den var bara att stänga av som vanligt.
New Super Mario Bros 2 är ett bra plattformsspel som tyvärr har för få nyheter så det känns mera som ett tidsfördriv i väntan på nästa Super Mario 3D Land eller vad det nu kommer heta.
+Charmigt
+Snabbt
-Brist på nyheter
-Enformigt
Det var nu för ett tag sedan som jag skaffade mig en Nintendo 3DS XL och då med spelet Super Mario 3D Land. Mario spelen har jag växt upp med sedan första Nintendot som jag fick in Julklapp som barn. Jag har alltid föredragit 2D Mariospelen med undantag av Super Mario Galaxy serien och så detta spel då. Jag trodde på förhand att spelet skulle vara mer svårkontrollerat på 3DS:en än mot stationära 3D spelen men så var inte fallet vilket givetvis underlättar spelet enormt. Att spela med 3D funktionen påslagen funkar även det väldigt bra men mestadels så skippade jag och Åsa det när vi spelade.
Handlingen är som det vanligt är med Mariospelen Prinsessan Peach blir kidnappad och det blir upp till Mario att hämta tillbaka henne samtidigt som han ska mosa lite Goombas och andra fiender under sina fötter. Jag har inte hunnit spela så många olika spel på 3DS:en än så länge men detta är verkligen inget spel man ska missa om man har en 3DS.
Banornas längd är perfekta och det finns gott med hemligheter så det finns ett gott omspelningsvärde vilket aldrig är fel. En annan bra grej med spelet är att om man skulle dö om och om igen på en bana så får man en fjäder som gör dig odödlig mot fiendernas attacker vilket gör att alla kan klara spelet.
PLUS/MINUS
+ Grafiken
+ Kontrollen
+ Uppfinnelserikedomen
- Ojämn svårighetsgrad
Hidden in Plain Sight är ett Indie spel som jag laddade ner till Xbox 360 för 9kr eftersom jag hörde när Svamprikets podcast pratade om det. Spelet är väldigt simpelt men ack så beroendeframkallande att spela om man spelar med 3 vänner samtidigt.
Det finns fem stycken olika spellägen men mina favoriter är :
Assasin när man ska först lista ut vem man är av alla karaktärer på skärmen. Sen när man gjort det så går man bara förbi en NPC och trycker på A-knappen för att döda den. Motståndarnas uppdrag är att döda lönnmördarena men haken är att de bara har 3 skott vardera så man kan ju inte skjuta på alla 30-40 karaktärerna men man kan inte heller vänta för länge eftersom det går på tid och att lönnmördarna dödar ju så många de kan för att få mest poäng.
Catch The Thief är samma sak bara det att som tjuv så ska man samla på sig mynt på banan samtidigt som motståndaren/motståndarna ska skjuta tjuven/tjuvarna. Även denna gå så har man bara 3 skott på sig som skytt.
Death Race hör också till favoriterna och där ska man ta sig från ena sidan av bilden till nästa på A-knappen så går man på Y-knappen så springer man och så har man även ett sikte som man kan skjuta sina motståndare om man vet vilka de är men problemet är att man bara har en kula.
Hidden in Plain Sight är svårt att förklara men så himla lätt att förstå när man får kontrollen. Riktigt simpel grafik och enformig musik men ändå så kan man sitta där i timtal med sina vänner och bara vill ha en chans till hela tiden.
+Unikt
+Beroendeframkallande
+Bra multiplayer
-Lite enformigt
-För få spellägen
Tomb Raider släpptes nu igen efter ett års tid i en förbättrad version som innehåller bättre grafik och allt nedladdningsbart material som har kommit till spelet. Jag gillade verkligen Tomb Raider förra gången när jag spelade det på Xbox 360 förra våren. Det är fortfarande väldigt bra spel så har man massat det så är det bara att köpa det tycker jag. Men har man som jag redan spelat det tidigare så är det inte riktigt värt att köpa det igen för att få snyggare grafik. Det nedladdningsbara innehållet är olika kläder och multiplayer banor men detta känns inte så spännande. Jag hade hellre velat ha några nya pussel och så vidare.
Tomb Raider är ett rätt så linjärt spel om man bara kör storyn men vill man få ut det mesta av spelet så rekomenderar jag att försöka hitta alla hemligheter. Då får man både mer speltid och mer variation i spelet vilket jag tycker är lätt värt. Det är inte så svårt att hitta alla hemligheter heller faktiskt.
Här nedan kommer en jämnförelse på den grafiska skillnanden mellan förra årets Tomb Raider till PS3 och årets till PS4. För en mer utförlig recension så finns min tidigare
här.
+ Grafiken
+ Äventyrandet
- Brist på nyheter
Assasins Creed serien har jag aldrig fastnat för. Jag har testat de tre första spelen i huvudserien men inget har fått mig att vilja spela vidare. Men pga av spelbrist till Ps4 så införskaffade jag mig Black Flag och jag var typ fast från första stund. Ett riktigt kul sjörövarspel med Edward Kenway i huvudrollen som vill ut på de stora haven för att tjäna pengar till sin familj. Detta till trots att hans fru inte vill att han ska lämna henne för 2 år ute till havs.
Det blev inte 2 år ute till havs utan många mer men hela tiden så vill Edward ha tag på den stora skatten som ska skapa en fin framtid för sin familj. Under resans gång så träffar man på massa olika karaktärer som är kända sedan tidigare och några påhittade karaktärer. Den mest kände måste nog vara svartskägg eller riktiga namnet Edward Thatch. Det som gjorde att jag fastnade så för Black Flag var nog friheten till havs och att det fanns massa saker att leta efter och djur att jaga för att tillverka föremål till sin karaktär och sitt skepp.
Grafiskt så var det riktigt vackert även om inte alla karaktärer är lika bra gjorda så är spelet en fröjd för ögat både på land och till havs. Det tog mig väl ungefär 25 timmar att klara spelet men då hade jag gjort en hel del sidoaktiviteter och skattletande. Kan verkligen rekommendera detta till den som vill ha mycket speltid för pengarna och gillar fria öppna världar. Det fanns vissa gånger i spelet som var rätt tråkiga som att smyga omkring utan att bli upptäckt men för det mesta så var det riktigt bra. En lite rolig grej med spelet var att man kunde hitta sångblad i städer och byar och när man lyckades ta dessa så lärde sig ens besättning dem och sjöng för glada livet när man åkte med skeppet ute tills havs.
Resogun är ett av de gratisspel som man får genom att ha Playstation Plus till sin Playstation 4. Jag var väldigt skeptisk till spelet när jag såg det på Gamex 2013 men jag blev faktiskt positivt överaskad av spelet även om det är aningen kort. Jag har aldrig riktigt gillat denna typen av shoot em up spel men Resogun gav genren lite nytt blod genom att man hade bra kontroll och att spelet spelas runt en sfär. Spelet går givetvis ut på att döda allt på skrämen samtidigt som man försöker få så bra poäng som möjligt. Ju mer fiender du skjuter ju högre combo får man. Sen så ska man även försöka rädda så många människor som möjligt för att få ännu högre poäng.
Som jag skrev i Killzone recensionen så är Partikeleffekterna det nya med denna generation
Helt jävla meningslöst spel egentligen men ett skönt spel att sätta sig med när man bara vill ta död på någon halvtimma.
Skeppets vapen som man styr blir bara kraftfullare och kraftfullare ju mer man spelar och det blir bara mer och mer kaos. Detta är spelets behållning även om det ibland kan vara svårt att se skillnad på allt som händer på skärmen samtidigt. Spelet hade fått ett högre betyg om det inte hade varit så enformigt plus att det är lite för kort.
Detta är ett historiskt ögonblick. Min första Playstation recension kommer nu :) Killzone har alltid varit sonys svar på Halo men aldrig riktigt blivit så stort och bra som Halo var/är. Killzone Shadow Fall tar vid efter Killzone 3 och handlingen i spelet är att de Helghasts som överlevde planetsprängingen som människorna gjorde i del 3 får nu dela planet med människorna men på sin sida muren. Detta skapar uppror likt det det delade Berlin under 60-80talet. I de tidigare Killzone spelen så har Helghast känts som nazister så detta är ännu en liknelse med Tyskland under den tiden. Dessa liknelser kanske inte är så konstigt eftersom studion bakom spelet håller till i Holland.
Ljuseffekter, partikeleffekter och fysik det är det nya med denna generationens spel.
Guerrilla Games som studion heter har alltid varit som bäst på den grafiska biten och detta spel är inget undantag. Dock så hade det varit intressant att se hur spelet hade blivit rent grafiskt om de hade fått ännu mera tid på sig. Men som ett releasespel till en konsol så är det ändå imponernade. Speciellt ljuseffekterna och designen. Tyngden i vapnen har alltid varit seriens kännetäcknen men det känns inte lika tungt som det tidigare gjort. Det har mer gått åt Call of Duty hållet denna gång. En bra sak är att man tagit bort Auto Aim i spelet vilket kan vara lite ovant till en början men blir rätt fort en vanesak och det är här man märker hur bra dual shock 4:s nya spakar fungerar mycket bättre. En annan nyhet är att man har en drönare med sig som man kan ge olika ordrar till. T.ex så kan man be den hjälpa till att skjuta, sätta upp en sköld, hacka datorer, ge fiender elektriska stötar och skjuta iväg en lina så man ta ta sig till olika platser fortare.
Här är t.ex ett väldigt bra ställe att använda sin zipline.
Ett stort problem jag hade med spelet var att banorna var större vilket i sig inte hade varit något problem om det hade varit bättre markerat vart man skulle. Visst kan man trycka upp på styrkorset för att få se vart man skulle men detta var lite irriterande och sabbade spelflödet med att trycka på den hela tiden. Spelet är som sagt ett release spel som jag är glad att jag spelat men det känns inte som något jag kommer gå tillbaka till efter jag klarat det så kommer byta in det mot något annat.
Efter att jag spelat igenom A World of Keflings så var jag sugen på att fortsätta så jag ladda ner A Kingdom for Keflings som är föregångaren till det tidigare nämnda. Man märker väldigt tydligt att det är en föregångare för allt är sämre. Kontrollen, grafiken, ljuden är alla sämre än uppföljaren A World of Keflings.
En av de sakerna jag störde mig mest på var att man inte såg vad man hade byggt eller skulle bygga. Detta gjorde att man blev lite frustrerad. En annan frustrerande grej med spelet var att spelet laggade när det hände för mycket på skärmen samtidigt.
Jag hade rätt så kul med spelet under tiden som jag spelade men det var rätt så ovärt. Ska man köpa nått av dessa spel så är beslutet lätt och det är givetvis A World of Keflings.
Denna månaden så fick man ladda ner det gamla spelet A World of Keflings gratis om man har Xbox Live Guld. Jag ville bara slöspela lite men det slutade med att jag spelade klart det. Ibland kan det vara skönt med spel som inte har några hinder utan det bara flyter på. A World of Keflings går ut på att man spelar som sin Avatar och hjälper byborna att bygga upp deras by. Det gäller att samla upp olika resurser som sedan låser upp nya byggnader.
Desto mer Keflings du samlar på dig ju snabbare samlar du in dessa resurser och kan därmed bygga utöka byn.
Grafiskt så är det väldigt grovhugget och ljudeffekterna är varken många eller bra. Sen så kommer musiken som loopas om och om igen vilket man tröttnade på efter kanske 30minuter. Men detta gjorde ändå inte att jag slutade spela. Gillar man enkla strategispel utan några direkta hinder så kan detta absolut vara värt att titta närmare på. Speciellt om man har Xbox Live Guld. Spelet går att spela både online och delad skärm vilket jag inte provat men antagligen gör spelet ännu roligare.
Det var i Maj som Call of Juarez : Gunslinger släpptes till Xbox Live Arcade och jag köpte det typ direkt efter att ha testat trial versionen. 135kr för ett action packat västernspel. Dock så glömde jag av att skriva mina intryck av spelet då. Så här kommer min recension 5 månader senare. Det finns väldigt få vilda västern spel ute på marknaden så detta fyller tomrummet. Gunslinger är den fjärde delen i Call of Juarez serien. Jag har tidigare bara spelat demoversionen av ettan och tvåan men köpte det buggiga
Call of Juarez : the Cartel för att spela Co-op med Pontus.
Grafiskt så ser påminner Gunslinger om Borderlands celshadade grafik vilket jag verkligen tyckte passade in. Under spelets gång så går man upp i level vilket gör att man blir ännu dödligare och kan lära sig handskas med alla vapen mer effektivt. Sen så går det även att ladda upp en mätare och när den är full så kan man sakta ner tiden och alla fiender lyser rött vilket gör att man får ännu mer poäng vilket leder till att man går upp i level.
Spelet var oväntat långt och gjorde att de ynka 135kronorna kändes som ett kap. Visst blir det lite enformigt efter ett tag och när man klarat spelet så finns det ett arkadläge där man ska klara vissa banor på tid. Detta var kul en stund men jag kände mig rätt så klar med spelet när eftertexterna hade rullat förbi.
Vill man ha ett FPS i vilda västern miljö och inte vill lägga ut några större pengar så rekommenderar jag detta.
GTA serien är en av mina favoriter när det kommer till spel. Jag gillar som många vet sandlådespel där man får göra som man vill när man vill. Ibland kan detta göra att man inte åstadkommer någonting i spelet trots att timmarna bara rinner iväg men det är även detta som gör att jag fastnar så pass länge.
Med kameran i spelet så kan man både ta kort på sig själv och andra tokigheter
Den stora nyheten med GTA V är att man spelar som 3 olika karaktärer. Först så har vi Michael som är en före detta bankrånare som nu går i terapi för sina humörsvängningar och bor i en lyxvilla med sin fru och två barn som inte vill umgås med sin far/man.
Sen så kommer Franklin in i bilden som är uppväxt i ghettot där har försöker få pengarna att rulla in samtidigt som han jobbar på en bilfirma där hans uppgift är att ta tillbaka bilar som inte blir betalda.
Hittade en urtida traktor som jag var tvungen att testa
Sist ut så har vi helblodspsykopaten Trevor som bor i en trailer ute på vischan och kokar Meth och bråkar med motorcykelgänget. Trevor och Michael är före detta partners och det tar inte lång tid innan de blir det igen trots lite komplikationer.
Grand Theft Auto V är ett sjukt stort spel till arean och det ska vara lika stort som Red Dead Redemption, GTAIV och GTA San Andreas. Detta märks verkligen och jag förstår varför detta är det dyraste spelet genom tiderna. Rockstar North som har gjort spelet har lärt sig en hel del av sina tidigare spel som Red Dead Redemption och Max Payne 3 var det gäller miljöer och kontroll. Detta gör att det spelet är mycket mer lättspelat än tidigare delar och gör spelet enligt mig mycket enklare. Visst finns det fortfarande problem men inget som störde mig nämnvärt.
Grafisk ser det också riktigt bra ut trots lite screen tearing när det händer mycket på skärmen samtidigt. Det är inte det snyggaste spelet som gjorts men man får så stora ytor och många valmöjligheter att man ändå blir imponerad.
GTA V har många olika uppdrag men de bästa bygger att råna olika byggnader för att få tag på de riktigt stora pengarna. Dessa uppdrag byggs upp i mindre uppdrag där man måste t.ex måste skaffa sig en flyktbil, reka stället som ska rånas och sedan anställa medarbetare. Ju bättre medarbetare är ju mer pengar vill de ha av kapet men väljer man en sämre medarbetare så kanske man också tjänare mindre för att de klantar sig.
Det finns sjukt många olika fordon och låtar i spelet men musiken blev jag faktiskt lite besviken på. Har inte hittat så många låtar som är lika bra som de tidigare spelens soundtrack.
Jag kan redan nu säga att detta är mitt absoluta favoritspel och kommer nog vara det ett bra tag framöver. Nu när jag klarat alla uppdrag så finns det en hel del stunt jumps och gömda saker att leta upp som kommer kräva många timmars speltid. Sen så finns ju även onlinedelen men den har jag inte kikat så mycket på än så länge.
Gears of War serien har länge varit en av de bästa och snyggaste exklusiviteterna till Xbox 360 som jag gillat väldigt mycket. Tyvärr så har serien stått lite still den senaste två spelen trots några få förändringar. Kontrollen är sig lik trots några få förändringar med hur man hanterar vapenbyte och kastar granater. Detta har blivit mer Call of Duty style.
Den största nyheten med Judgement är att mellan varje "bana" så har man valet att göra det lite svårare med att gå fram till ett stort rött lysande dödskalle som sitter på någon vägg i början av "banan". Där står det t.ex att man ska klara sig med dålig sikt eller varför inte med bara pistol som vapen. Detta gör att omspelningsvärdet blir större plus att om man aktiverar detta så låser man upp fler stjärnor. Man kan få max 3 stjärnor per bana och kommer man upp i 40st när spelet är slut så låser man upp spelläget Aftermath som är en fortsättning på Gears of War 3.
Judgement utspelar sig innan alla tidigare spel och huvudrollen är denna gång Baird. Men man kommer under spelets gång spela som massa olika karaktärer. Spelet börjar med att man står inför rätta och det är här som karaktärerna berättar sig syn på allt som har hänt som man sedan får spela. Detta funkar väldigt bra och göra att man får ser massa olika omgivningar från olika perspektiv. Tyvärr så känns banorna lite trångare än tidigare spel och det är inte ofta som man ser stora set pieces. Judgement har även det utvecklats av People can Fly(
Bulletstorm) med hjälp av Epic Games detta märks på att världen har lite mera färg än vad man är van vid.
Ett annat spelmoment i spelet som är nytt är man utsätts för horder av fiender och det gäller att ställa ut ett bra försvar. Detta är väldigt kul och fruktansvärt intensivt. Skulle man dö under detta så blir det andra fiender nästa gång vilket gör att man inte tröttnar. Många har klagat på att spelet var kort men jag tyckte det var helt okej längd. Visst är det kortare än de tidigare men för mig så gjorde det inte så mycket.
Det var nu för ungefär 3 veckor sedan som Saints Row 4 skäpptes. Detta spel var från början en seriös utmanare till GTA serien men de insåg snabbt att de aldrig kunde konkurrera med GTA spelen så istället för seriösa sandlådespel så blev det tvärt om. Det är detta som har gjort att Saints Row spelen har lyckats så bra. Trots dålig grafik och handling så gör det inget när man ränner runt i stan och sprider galenskap runt omkring sig.
Ett av de första valen man får göra i spelet när man spelar som President. Vad skulle du ha valt?
Det finns en hel drös galna vapen i spelet som t.ex detta som blåser upp huvudena på dem som är i vägen.
Saints Row 4 däremot har gått ifrån detta ännu mera och är så flippat att det skulle kunna vara ett helt annat spel. Jorden anfalls av aliens och jorden sprängs vilket göra att de människor som överlever får leva sina liv i en simlulator likt Matrix. I denna simulatorn som är exakt samma stad som det har varit i de tidigare spelen i serien. Detta är lite synd då jag har tröttnat lite på Steelport. Det som gör att man spelar vidare är att man får upptäcka staden på ett annorlunda sett eftersom man har superkrafter som t.ex hoppa lika högt som hus eller varför inte springa snabbare än alla fordon i världen.
En av fördelarna med Saints Row är att man kan göra sin karaktär hur seriös/oseriös som helst.
Alla superkrafter är kul men det känns inte riktigt Saints Row tycker jag. Känns mer som Prototype, Crackdown och en gnutta Infamous. Detta spel var först tänkt som ett DLC till The Third men utvecklarna tyckte väl att det var en så bra idé att de gjorde ett helt spel av det istället. Jag hade absolut kul när jag spelade det men det känns inte som något spel som lämnade några speciella intryck som är kvar efter man har stängt av konsolen. Vill man ha ett spel som inte tar sig själv på allvar och har underbart dålig humor så är detta verkligen något att rekommendera.
Det var ett tag sedan som jag klarade detta 3:e persons militäractionspel men nu tänkte jag iaf skriva en bit om det.
Spelet släpptes i Juni 2012 och jag hade länge velat spela det eftersom det ska skilja sig mycket från andra militärshooters.
SPOILERVARNING FÖR KOMMANDE STYCKE!
Till en början så är spelet ungefär som vilket som helst men ju längre in i spelet man kommer så får man se konsekvenserna av sina handlingar vilket är väldigt intressant. Man börjar få hallucinationer och vet inte om man är psyiskt sjuk eller ej. Detta är väldigt intressant och gör att spelet sticker ut ur mängden,
SLUT PÅ SPOILER!
Grafiskt så ser spelet helt okej ut men inget man inte har sett förut och även kontrollerna är väldigt simpla. Spelet var rätt långt faktiskt för sitt eget bästa och vissa moment i spelet var lite störande. Men man kan ju inte få allt. Jag köpte mitt ex i sommras för 88kr och det var lätt värt den pengen. Spelet fick rätt okej betyg att speljournalisterna men tyvärr så sålde inte spelet särskilt bra. Men har man 100kr över så tycker jag man ska införskaffa detta spel. Tycker mer krigsspel som Call of Duty och Battlefield borde berätta mer vad krig gör med psyket. Vad händer med människor som bara dödar massa människor bara för att de följer order.
Shoot Many Robots har jag och Patrik ägnat många timmar åt tillsammans. Det är ett galet actionspäckat 2D plattformsspel. Spelet kom ut på xbox live arcade mars 2012 och vi har typ spelat det sen dess. Inte varje gång vi setts men någongång då och då. Studion Demiurge Studios har jobbat med en hel del stora titlar fast mest som hjälp till multiplayer banor till andra spel. Shoot Many Robots går ut på att döda alla horder av robotar som anfaller och mellan varje bana så kan man köpa nya vapen och utrustning.till sin karaktär.
Dettta är en vanlig syn när robotarna anfaller.
Grafiskt så är det celshading som gäller och detta funkar väldigt bra och påminner om borderlands grafik fast i 2D då. Jag tror inte att jag hade tyckt detta spel skulle vara särskilt kul att spela själv men att spela tillsammans i Co-op så är det riktigt kul när det blir hysterisk action.
En av bossarna som är väldigt simpel.
Vill man ha ett simpelt actionpackat co-op spel så kan detta vara något att spana in. Men man ska inte förvänta sig något utöver det vanliga. Bara ett hysteriskt actionspel.
Det är inte ofta som jag letar mig igenom spel på Xbox Live Indie hörnan. Men ibland så kommer det gobitar även där. Dessa två spel är så annorlunda men ändå inte. Spelen ser ut som en klassiskt retrospel från 80talet med en del fräscha effekter. DLC Quest är ett vanliga plattformsspel med den unika touchen att du samlar på dig pengar i spelet och med dessa så kan du köpa DLC som kan vara t.ex att hoppa, ljud, hattar, animationer osv.
VIssa DLC paket man hittar är helt onödiga medans andra hjälper dig till ställen du inte kunnat gå till tidigare. Detta gör att det blir en hel del backtracking men det är inte så värst störande. Humorn är lysande men är mest för dem som har spelat tidigare kända spelserier. Spelen kostar 80MSP styck vilket blir ungefär 9kr. Detta är spelen lätt värda bara för att få del av humorn. Första spelet klarade jag kanske på 20minuter medans Live Freemium or Die tog mig ungefär en 1 timmas speltid.
DLC Quest
DLC Quest Live Freemium or Die
2011 så gjorde Mortal Kombat storstilad comeback med utvecklarna NeatherRealm Studios. De gick tillbaka till oldschool fighting med 2D istället för 3D som de flesta använder. Jag gillade verkligen det spelet trots att jag aldrig tidigare har varit något större fan av Mortal Kombat serien. Det som lockade mest när man var liten var självklart övervåldet i spelen som kom i början av 90talet.
Men nu tillbaka till NeatherRealms nya fighting lir. Injustice : Gods among us är ungefär samma spel som Mortal Kombat är bara att man bytt ut alla karaktärer med DC Universe karaktärer. Här finns allt från kända karaktärer som Batman till lite mer okända som Solomon Grundy. Allt som allt så finns det 26 spelbara karaktäer men det lär komma nya på kommande DLC skulle jag tro. I Mortal Kombat från 2011 så fick man spela en story som gjorde att man fick lära känna de flesta karaktärerna lika så är det i Injustice.
Jokern är en skön karaktärer och hans sjuka slutscen när han vinner en fight är underbar.
Handling går ut på att det finns en alternativ verklighet där Jokern har lurat Stålmannen i att döda Lois Lane. Detta leder till ett krig mellan Superman och hans undersåtar mot den goda Stålmannen och hans gäng från den verkliga världen. Låter det flummigt? Jo jag vet. Denna handling är helt utflippad och det är så jävla svårt att hålla reda på vilka som är goda och vilka som är onda.
Så handlingen är inget jag bryr mig om men det är kul att man får prova på lite olika karaktärer under kampanjen vilket gör att man får spela med karaktärer som man antagligen inte hade gjort annars.
Spelet har inget blod som Mortal Kombat spelen har men det finns gott om hårda slag för det. När man har lyckats spöa på sin motståndare eller fått spö så laddar en mätare upp. När den är fullt uppladdad så kan man avlossa ett superslag som är lite underhållande att titta på. Tyvärr så blir dessa mellansekvenser lite tråkiga när man sett dem några gånger. En nyhet som skiljer från Mortal Kombat är att banorna man spelar på spelar en stor roll. Alla banor kan man hitta olika saker som man kan integrera med. T.ex en missil som man kan ta upp och slänga iväg. Sen så finns det en chans att man kan slå ut sin motståndare från banan till en annan del av banan. När detta händer så är det riktigt kul.
GRAFIK 7 av 10
LJUD 7 av 10
KONTROLL 6 av 10
HÅLLBARHET 8 a 10
