Den elake trollkarlen Gargamel jagar Smurfarna ut ur deras by och får dem att falla genom en portal som tar dem till vår värld, en port som bara öppnas en gång varje"blå måne". Smurfarna upptäcker att dem har fastnat mitt på Manhattan, och de måste frammana en riktig blå måne för att kunna ta sig hem igen, innan Gargamel hittar dem.

Förra veckan så såg jag och Åsa den nya smurf filmen. Jag gillade smurfarna när jag var lite men växte rätt så fort ifrån dem ändå. Sen dess så har jag knappt ägnat en take åt de små blå krabaterna. Men nu när filmen har haft premiär så kan jag inget annat göra än att bli lite pånytt förälskad i smurfarnas värld. Deras by är väldigt mysig men tyvärr så utspelar sig filmen väldigt lite där. Främst så utspelar sig Smurfarna i New York och i Neil Patrick Harris lägenhet.

Jag gillade faktist filmen men det som störde mig mest i filmen var Gargamel som både var töntig och störande. Neil Patrick Harris och hans flickvän Jayma Mays spelade helt okej men Gargamel var som sagt riktigt fjantig. Som barnfilm så var den riktigt bra faktist. Men för mig lite töntig på sina ställen. Men sevärd om man har nostalgiska minnen av smurfarna.